Fyllan försvann lika fort som den kom (som en avlöning ungeför) så nu ligger jag här i min säng, frysande om fötterna och försöker att hindra hjärnspökena från att starta sitt egna lilla party i blonda huvudet mitt - Det är dock inte en lätt uppgift, var ju inte riktigt så här det var tänkt - Planen var att fyllan skulle hålla i sig så pass att jag vackert skulle däcka i sängen med endast sockervaddsdrömmar om söta irländska bartendrar som sällskap.

Men nu ligger jag här, odäckad och alldeles för pigg för mitt eget bästa. Vad hände? Hur är det möjligt? Det verkar som om mitt liv grundar sig på två ting - det vill säga Murphys lag "om något kan gå fel så kommer det göra det" och Murphys andra lag "Om någonting inte kan gå fel, så går det fel i alla fall" Ja, mitt liv i ett nötskal.