178, 179, 180.. Emma börjar nu låta väldigt ilsken där inne. Vilket gör att min fråga om jag ska gå in där eller inte blir besvarad utan att ens använda ord till frågan. Jag sitter där jag sitter tills Emma är klar.

---

Eller? Nej, tydligen inte, var tvungen att gå in och hjälpa till att blanda mer färg (mocha brown). Det sista jag hörde när jag gick ut därifrån är "AAAh! Life's a bitch.. så nu får jag gnälla". Tala om att lämna rummet vid rätt tillfälle. Det var länge sen jag hade så bra timing. Life is good sometimes.