Har du någonsin haft en dag som du önskar att du kunde få ogjord? att du hade valt att stanna kvar i sängen och sovit bort? .. Idag är tydligen min. (Min livsgnista har fått sig en törn, en spricka och fått en hammare i skrevet)

Det börjar med att jag vaknar upp med underbara, alldeles härliga menssmärtor och inser att jag även står inför ett dilemma - Att trotsa vädergudarna och ge mig ut i kollektivtrafiken eller inte? Väljer trots bättre vetande att ge mig ut (men inte utan pälsmössan och ullsockorna)

Men först behöver jag fixa lunch, eftersom man är en fattig student några dagar innan löning måste man betjäna sig själv (Behöver seriöst skaffa mig själv en personlig alltiallo) Gör i ordning en mango-smoothie men inser halvvägs att något är fel, allt ser okej ut men nej, något är fel. Kalla det kvinnlig intuition? Får för mig att smaka på mangon innan den hamnar i mixern och upptäcker att den är rutten. Efter kvälningar, funderingar på att aldrig mer äta något igen och borstande av tänder. Försökte jag komma över den traumatiska upplevelsen, genom att göra en ny. Upp på hästen-attityd. Inser att bussen snart går och får mer eller mindre springa till bussen. (mer eller mindre betyder: springer men försöker se upp för hala isfläckar)

Får en lång tur över skanstullsbron med tiotusen andra brummande maskiner som går en centimeter i timmen och kommer fram till universitetet med två minuters marginal. Detta trots att jag tog en tidigare buss och skulle ha varit framme vid mitt mål 09:19, jag kom fram 09:58.  När jag väl kommer fram till föreläsningen, sätter mig ner och tror att pärsen är över hörs ett tutande ljud. Ja, såklart är det brandalarmet "Utrym lokalerna..tuuuuuuut...utrym alla lokaler" Första gången på tre år, och de väljer att göra det idag? Där får vi stå i kylan och vänta i cirka en kvart innan vi får gå in igen. Tjugo minus är alltid lika mysigt. Ta lite frisk luft. Härligt, härligt. Touché vädergudar touché!

Efter en snabb lunch med flickorna börjar seminariet, vilket konstigt nog går bra och utan större besvär. Dags att försöka ta sig hem. Är på väg ner för en backe när en bil mer eller mindre bromsar en meter (om ens det) framför mig, föraren kommer ut och ber om ursäkt medan jag.. ja, inser att en trip till sjukhuset hade varit toppen på isberget, jag tar emot ursäkten, sätter på hörlurarna, lyssnar på Weezer och ignorerar (gör det fortfarande) det faktum att jag nästan blev påkörd.


..Är i alla fall nu äntligen hemma, det som vanligtvis tar en timme (slutade 15:00 och borde ha varit hemma 16:00) tog idag två timmar. (kom hem för tjugo minuter sen) Och efter en sådan dag så säger jag HAREBRATJA!! nu går jag i ide!!