Nu har de första dagarna av pedagogiska utbildningen börjat, jag har redan lärt mig att det inte fnns någon direkt sanning och man inte direkt kan säga vad verkligehet är..(eller lärde jag mig det på journalistien, saker flyter är trött i mössan)
Jag gillar läget när mina fötter klampar runt på universitetsområdet i hopp på en bra studietid. SU(stockholms universitet) är något större än Mittuniversitetet i Sundsvall men jag tar varsamt mig fram på området för att utforska alla mina möjligheter. Men vad är nu viktigast på ett universitet för att det ska fundera i det vardagliga?

1. Kaffet! Måste vara det som ligger högst upp på listan, om det går att köpa gott kaffe. Efter mina undersökingar har jag sett tendenser att det finns en chans för att kaffet är gott, eller ja det kanske bli godare i framtiden när man intagit några liter. För det behövs, KAFFE för att överleva studierna.
2. Toaletterna. Yes, mycket viktigt. Mina studier i detta ämne äro inte så storartade då jag inte har blivit kissnödig tillräckligt många gånger för att kuna ha en åsikt om situationen, men paradigmet just nu visar på helt OK möjligheter för att tömma kaffeblåsan.

De är de 2 sakerna jag såhär på rak arm kan komma på, får återkomma till ämnet när jag fortsätter min undersökning om detta universitet och hur det funkar med att INTE bo på skolan 24/7.

Nu till en annan extremt viktig sak! KOLLEKTIVTRAFIKEN! Idag har jag vart ute och åkt en del i stockholms stads underbara kollektivtrafik......eller .......hemska kollektivtrafik?  iallfall i rusningstid..Jag började min morgon i Farsta hos Petter där jag hoppade på honom....nej jag menar tunnelbanan för att ta mig till universitetet. Resan gick bra och jag tänkte goda tankar om tunnelbanan, jag kände en lycka av att kunna på sånt majestätiskt sätt ta mig till plugget. På vägen till Medborgarplattsen EFTER skolan började paniken, folk trängdes, gnällde, skrek och va helt galna. När en tjej började skälla ut mig för att jag ville hoppa av vid medborgarplattsen för att träffa min kumpan Karin , my partner in crime, my ollon <3 så tappade jag det sista bra humöret jag hade denna dag. NU va det nog tänkte jag och hoppades helst på att hela världen skulle försvinna eller att Moses skulle göra en väg för mig. Icke då.

Väl på bussen hem så trycker folk för att komma på bussen så att man ramlar in och lyckas precis blippa sitt kort för att göra ett tappert försök att hitta någonstans att stå i bussen utan att behöva ha en allt för stor rasrisk.

Pendel...nu är mitt humör det värsta efter biljettatomaten inte vill att jag ska köpa ett busskort...blir galen och skriker inom mig för att behöva rusa ner till tåget och hitta mamma och pappa. Såklart får jag ingenstanns att sitta utan måste stå några stationer. När jag väl sitter ner brevid en man som ser lugn och sitter mest och kollar ut genom fönstret och försöker underhålla sig lugnt och sansat så börjar det....Musikanterna...dragspel....vet inte ens om en enda ton va rätt..Det stör mig och jag råkar väl prata lite väl högt som vanlligt och säger till mina päron "Men vad fan , kan ingen få tyst på dragspelsjävlen" .... västerhaninge...Fyllo på tåget stapplar in. Need i say more?

Har folk ingen hyfs på tågen längre?