I den proppfyllda bussen sitter jag och killen bredvid mig kan beskrivas som ung hiphopare med cool attityd (säger man cool nu för tiden?) Bakåtvänd keps, baggy jeans och solbrillor etc etc etc. Vid varje busshållplats fylls bussen på och det slutar med att gången i bussen förvandlats till ståplats för de där människorna som man tycker synd om men som också gör en så där extra glad att man fick sittplats. Brevid hiphoparen står en lite flicka med en hund. (Ja, ja jag kanske borde erbjudit henne min plats men jag var yr..hade nyss blivit tömd på tio rör blod) Ja, i alla fall flickan vet inte riktigt om hon ska släppa ner hunden eller hålla den i famnen?

Stort dilemma i bussen, det är en liten ludden byracka så hon väljer att stå  och gunga med den i famnen, helt plötsligt rycker hiphoparen till med ett ryck som endast kan beskrivas med uttropet "wtf?" Jo, byrackan hade under den där fem minuters resan funnit tycke för honom så pass mycket att den väljer att slicka honom i ansiktet. Kärlek vid första slick, kan man säga.  Flickan märkte ingenting men hiphoparen satt och torkade av sindregelvåta kind  (säger man "dog" i Sverige som man säger i Amerika? det hade varit underbart perfekt för situationen) medan jag och tre andra gungade av skratt.. Skadeglädje är urskönt!