Det jag skriver i denna blogg som är undertecknat Emma, bara Emma. Är det jag som har ansvar för.

Jag trodde att jag skulle kunna klara av detta, men det gör jag inte. Jag trodde inte att det skulle komma till detta ögonblick i mitt liv. Men jag tycker verkligen inte om min stora syster. Hon ljuger, är falsk och sviker mig om och om igen. Det funkar inte. Jag är inte lik henne på nått sätt alls, som tur är. Jag vill inte vara som hon, jag vill inte höra från henne, jag vill inte lyssna på henne, jag vill inte ens vara i samma rum som henne.

Saken är att jag har en känsla att folk nutror att det bara är en sån här "syskon grej" men tro mig det är det inte. Jag har försökt, förlåta, lyssna och vara tålmodig. men det går inte. Det är som att det finns alltid den där "tävlingen" som hon håller på med och alltid vill vinna. Jag har inte ens något avseende med att vinna. Jag behöver inte vara bättre än någon, för att jag är mig själv och jag vet att det är bra nog.

Men någongång måste man faktiskt säga STOP och NEJ NU ÄR DET ÖVER, till och med till sin stora syster som beter sig som att vara sin lilla syster. Skärpning och försök vara en stora syster då!? men icke nej, skit i det för jag vill inte ha någon, jag behöver ingen, för jag har aldrig haft någon.

Alla gör som dem vill
Men jag skiter i det här