Det är tur det att jag inte möter på Emma i centralen, för förmodligen skulle jag skrika åt henne, extra mycket för att jag känner henne, något mumlande är då inte min grej. Ja, så det är tur att vi är vänner. Mest för hennes skull och alla de människor som skulle behöva titta på, fast i och för sig så skulle de nog vara rätt glada, du vet, skadeglädje är ju den enda sanna glädjen