Ni har inte förlorat mig, jag har bara behövt lite tid för mig själv. Idag på bussen i all min trötthet satt jag och funderade på det här med telefonsamtal. Hur det egentligen bara finns två typer av människor som man kan möta på i telefonen, visst kan det finnas en blandning av de båda men grund-kategorierna är de samma. 

"Den pratglada jävel"
Vissa människor är helt fantastiska att prata med på telefonen, du känner att du kan prata med människan i flera timmar, ni skrattar, pratar i hög hastighet och det är nästan som att ni skulle sitta på ett café och prata. Du vill inte lägga på luren och när det väl händer så känns det lite tomt  i hjärtvrån och ditt öra har blivit så varmt att du skulle kunna steka bacon på det. 
 
Och så finns såklart..

"Den tysta och dystra"
Det är de där människorna som på ett eller annat sätt alltid avslutar konverationen som startat, som kort svarar på frågor och som annars är så tysta i  telefonen att man måste fråga om de fortfarande är kvar. Ja, samtalet blir ungefär som ett dåligt samlag, man vill bara få det överstökat, lägga på luren och hoppas på bättre lycka nästa gång.


Vilken är du?