Det var det där ja, jag skulle inte ut denna helg, jag skulle ligga hemma i tv-soffan och bara va. Ingen press - ingen stress, så ringer telefonen, människan (Lisa) i luren frågar om vi verkligen inte ska åka och se Nancy's Dead spelningen i Southside's källare? Nej, nej, nej jag ska vara hemma, dricka varmt te, smula sönder kärleksmums och såsa har jag ju sagt! Skolarbete får man göra på söndag och jag kan inte hantera en till bakfylla slash plugg-söndag.. inte en till.

Människan i luren håller med mig, visst fan skulle vi båda stanna hemma på varsin sida av stan, titta på någon kass film och bara va..ingen tvekan där inte! men så lägger sig en tredje person in i vår konversation, in i vår världskarta och på tjugo ynka minuter har jag gått från pyjamas och soff-krull till en någolunda accepterad Pub-outfit, kammat hår och sitter på bussen in mot stan. Det hela gick så fort att jag knappt hann reflektera över vad jag gjorde, det gick så fort att jag glömde hemmanycklarna.. hemma. Mm den du! den var inte illa..min mor blev så glad när jag ringde på dörren när jag kom hem runt två.. jätteglad! eller inte.

Men tänk! På tjugo ynka minuter ändrades alla planer för min lördag - från en såsig sådan till en kväll på Southside med allt vad det innebar. Ja, lite mer så här borde livet vara! Lite mer spontanitet, Carpe diem och allt det!