Så mitt lilla ollon sitter hemma en fredagskväll och ojjar sig över att jag inte ringer. "Karin skulle ha ringt, men hon verkar aldrig ringa". det blir så när man är på ett ställe, söder om söder, som inte har mottagning trots att vi lever i 2010. Men jag ringde till slut! Jajamänsan, det gjorde jag! Och vi pratade i hela 70 minuter. Inte illa, fast inte ens i närheten av rekordet som ligger på 180 minuter (i sträck). Min kväll då har inte bestått av let's dance med mor min, utan den har bestått av Xcider melon, CP-vin från chile och fylle-lekar med några pratglada jäntor som jag träffar alldeles för lite..så ja.. Ring of fire, någon?

Ibland har vissa av oss det bättre än andra! that's just reality .