Först tappar jag bort mina nycklar, när jag hittar dessa kommer jag på att jag inte har en aning om vart min plånbok är. När min mor funnit den i min väska efter att jag mer eller mindre vänt upp och ner på lägenheten i ren hysteri upptäcker jag att fjärrkontrollen till tvn är borta.. efter att jag krupit under sängen och träffat på mina dammråttor för att få tillbaka fjärrkontrolen ( hur den hamna där vet jag inte!) känner jag mig trött, mycket trött. Och nu är min mobil borta. Jag tror jag börjar bli senil. Riktigt rejält.

Jag har skavsår, myggbett och gräs i sängen, bevis för att jag njuter av sommaren?
Såklart är min kära partner in crime Emma med på noterna också!

 
 
(Och bilderna är så inte okej men det bjuder jag på! .. man kan ju inte vara supermodell varje dag)

Det är en fråga som jag nu stället mig? vart fan tog allt awesome some jag såg i världen, som jag såg fanns där ute. Nu söker jag tips och trix på vad som är awesome? vart är värt att kämpa för ? kom igen nu alla som läser detta, svara!

Varför kan inte allt bara bli som det var förrut,när livet inte var skit och man inte hade några större problem. Det kanske är fegt, jag vet, men jag tänker blunda och bara skita i allt just nu och låsa mig inne ett tag. "Kasta dig ut och du ska flyga" får slänga sig i väggen ett tag. Jag orkar inte med problem, bråk och intriger.

Helgen är som sådan, jag är full. Emma är full. Vi är fulla på jäger och rullar runt i gräset med varsitt sugrör. Men vi är nog tillbaka, tillbaka snart men först väntar årets grillfest.

Det jag skriver i denna blogg som är undertecknat Emma, bara Emma. Är det jag som har ansvar för.

Jag trodde att jag skulle kunna klara av detta, men det gör jag inte. Jag trodde inte att det skulle komma till detta ögonblick i mitt liv. Men jag tycker verkligen inte om min stora syster. Hon ljuger, är falsk och sviker mig om och om igen. Det funkar inte. Jag är inte lik henne på nått sätt alls, som tur är. Jag vill inte vara som hon, jag vill inte höra från henne, jag vill inte lyssna på henne, jag vill inte ens vara i samma rum som henne.

Saken är att jag har en känsla att folk nutror att det bara är en sån här "syskon grej" men tro mig det är det inte. Jag har försökt, förlåta, lyssna och vara tålmodig. men det går inte. Det är som att det finns alltid den där "tävlingen" som hon håller på med och alltid vill vinna. Jag har inte ens något avseende med att vinna. Jag behöver inte vara bättre än någon, för att jag är mig själv och jag vet att det är bra nog.

Men någongång måste man faktiskt säga STOP och NEJ NU ÄR DET ÖVER, till och med till sin stora syster som beter sig som att vara sin lilla syster. Skärpning och försök vara en stora syster då!? men icke nej, skit i det för jag vill inte ha någon, jag behöver ingen, för jag har aldrig haft någon.

Alla gör som dem vill
Men jag skiter i det här

http://cdon.se/film/erotiska_ber%C3%A4ttelser-409409

...