Hare bra tja!

(Min nya awesomeness kaffekopp)

.. Så ligger man här (datorn i knät, knät i sängen, huvudet på kudden) och saknar sina vänner. Jag saknar mitt alldeles för närgångna ollon vars röst knäckar alla ljudvallar. Jag saknar min sarkastiskt nedlåtande kock, vars röda hår lyser upp en grå vardag och ja, jag saknar er alla andra också! .. Ska vi skapa ett kollektiv? Typ nu?


(Powerpuffpinglorna)
 

Var du där och festade järnet med oss eller missade du en av årets awesomeness fester? Om du missade den, tycker jag synd om dig för det var en sådan där - you should have been there!

När jag var liten och inte kunde sova så sjöng min älskade farmor alltid en sång som heter Goodnight Irene. Och nu nä jag låg här och inte kunde sova så dök melodin upp i mitt huvud som en gammal radio och nästan på direkten kände jag mig en aning tröttare och tryggare, lite mer förberedd för John Blund och drömmarnas värld. Så ja, för ni sömlösa själar därute - Jag bjuder på den här!

Det är sorgligt det där, när folk inte kan bete sig på ett respektfullt och rätt sätt. Jag har alltid trott bättre än så men tji fick jag, det är inte bättre än så, det är sämre än så. Hmpfh. Inte alltid lätt det där men sådant är livet antar jag.

Det finns få saker som får mig att reagera riktigt dumt, nej nu menar jag inte dumheter i underhållningens tecken utan snarare dumt som att bli förbannad och riktigt trött, jag har rätt så lång stubin vilket givetvis är en bra egenskap när man jobbar med barn men det finns saker som utan tvekan klipper den långa stubinen och en av dem är att prata bakom ryggen på folk. Jag är tjugotvå år gammal och under dessa levnadsår har jag lärt mig att konsekvenserna av att prata bakom folks ryggar är värre än att säga det till dem, ärligt, kanske med lite florsocker på men ändå - kan du inte säga det framför dem så borde du inte säga det bakom dem, håll då käften istället.

Men då och då i ens liv dyker människor upp som av olika anledningar inte klarar av att vara raka, kanske är de konfliktsrädda? kanske har de ännu inte vuxit upp? kanske är de okunniga? Något måste det ju vara men jag vet faktiskt inte vad, olika varje gång antar jag, men sådana människor kommer trots allt att dyka upp i ditt liv och det är väl frågan i hur du hanterar det som är det viktigaste. För i slutändan är DU den enda personen som DU måste leva med.

Jag? Jag hanterar det oftast genom att förklara, ge min sida av det hela och sedan låta personen bara vara - släppa det. Men tydligen (vilket jag börjar inse nu) så är det inte alltid så det funkar. För vad gör man när den andra personen, ja den som pratar bakom dig, inte klarar av det? Vad gör man när den personen faktiskt inte inser att du gått vidare med ditt liv? Utan istället av någon underlig anledning tror att du gör någon sorts "tillbaka kaka"? Vad gör du när personen tror att du också pratar bakom ryggen? Hur kan du bevisa motsatsen? Borde du göra det?

.. Själv tänker jag göra ett till försök med att släppa det, för det är varken värt mina tankar, mina funderingar eller min tid.

Ett avslutat kapitel .